ohästigt inlägg - r.i.p amanda.

Tänkte uppdatera här nu lite snabbt innan jag går och lägger mej, får bli ett litet personligt inlägg men jag känner att jag behöver skriva lite. idag gick min ena hund bort, eller rättare sagt var vi tvugna att ta bort henne pga sjukdom, och det känns kan jag säga, rett rejält. min ängel är borta, och jag vet inte hur jag ska göra. alla jag älskar försvinner liksom, till slut kommer det en punkt då man bara vill säga fuck u till livet. jag försöker att hålla hoppet vid liv och blicka framåt, men man tappar lusten när det gäller sådana här saker, särskilt när det gäller familjemedlemmar. Amanda var inte vem som helst, hon var min skatt. I 6 år har hon funnits vid min sida, jag minns inte hur många gånger jag har suttit och gråtit hos henne och hon har hjälpt mig på bra humör,alla runder, allt. jag har myst med henne sen hon var bebis, 1 dag gammal liksom. Och jag har ännu inte fattat att hon verkligen är borta, det lär ta tid. men jag försöker vara stark, och inte tänka på det, för när jag gör det, bryter jag ihop. men jag är rätt bra på att lägga det åt sidan, och det är vad jag ska göra. 

Efter jag hade ridit ut med tarzan idag, så skrittade vi av barbacka i padocken, och precis när jag hoppat upp så ringer mamma och ger mej beskedet, jag visste dock om sedan imorse att hon skulle till vetrinären, men då var det inte säkert att hon skulle till himlen, och jag hoppades så att hon skulle klara sej, men hon led. när mamma sa de orden- "amanda är borta", så brast det totalt. tur tarzan är så underbar, han försökte trösta mej när jag grät, och peggy med för den delen. har börjat förstå nu, men jag kan inte riktigt förstå, min bebis kan inte vara borta.

nu ska jag böla lite, lyssna på musik och sedan duscha innan jag ska sova. känns ganska hopplöst ikväll, men imorgon ska jag på marknad med familjen och hanna, och sen ska jag till stallet med hanna och rida båda älsklingarna, längtar redan. godnight world.