Har inte skrivit här nu på ett tag, även fast jag haft en del att skriva om och faktiskt nog, haft tid. Det är bara det att det hänt så jäkla mycket i mitt liv på så kort tid, både bra och dåliga saker. Men jag har varit så jäkla förvirrad och knappt vetat vart jag ska ta vägen, mitt liv har liksom skakats om ordentligt. Brukar vanligtvis hålla sånt här snack på min personliga blogg, men känner att jag behöver skriva av mej lite extra just nu. 

Det känns som att jag levt mitt liv på en ytterst tunn tråd, och försökt att balansera mej, och jovisst det gick ett tag, men till slut tappade jag balansen och föll. Det är svårt ibland, riktigt svårt. I'm just human, även fast jag försöker vara så mycket mer. Jag är 14 år, 11 månader och 12 dagar gammal. Endån så har jag under större delen av mitt liv försökt vara äldre än vad jag är, i vissa sammanhang vill säga. Varför? för jag har varit tvungen. Jag är liksom inte ett vanligt barn som har växt upp vars största problem var om ens barbiedocka tappade huvudet, nej, min vardag var att sitta i samtal, vara för svag för att kunna försvara sej själv och bara vara tvungen att ta emot all skit, och att verkligen hata sitt liv, och sej själv. Vad var det jag gjorde som gjorde allt så fel? vad gjorde jag för fel? när jag gick i 5:e klass så vart jag tvungen att ta emot skit från äldre tjejer som tyckte det roligaste var att hacka på mej. vad gjorde mina vänner? de stod och kollade på. 

Jag har liksom alltid önskat att jag vore äldre än jag var, "för tänk om jag bara var 18, kunde flytta härifrån och skaffa riktiga vänner, börja om och leva lyckligt i alla mina dar". Jag vande mej med allt som hände och vart tvungen att ta hand om mej, stå upp för mej själv. Mamma hjälpte mej en hel del, men hon kunde ju inte finnas vid min sida alltid, därimot uppmuntrade hon mej till att säga emot, sluta ta emot och kämpa tillbaka. Vilket jag började göra, jag kämpade.Och för sådär cirkus lite mer än ett halvår sedan så blev mitt liv äntligen bra, alla såren hade läkt kändes det som. Jag har alltid haft något, jag har mått så jäkla dåligt men endån varit tvungen att le och fortsätta. det kom dagar då jag bara låg i sängen hela dagen, för jag hade ingen kraft att resa mej, jag ville liksom glömma allt och drömma mej bort. Just det här är svårt att skriva, och ärligt talat kan jag inte skriva det utan att fälla några tårar, för jag blir påmind om hur dåligt jag mådde, om hur jobbigt jag hade det, så ensam jag kände mej. All smärta kommer tillbaka, och jag kommer aldrig glömma vem som orsakade den. Jag har heller aldrig berättat det i detalj för någon, och nu när jag äntligen har lyckats glömma det så känns det ju jobbigt att rota upp gamla saker. Men ibland känns det som att man är tvungen. 

Eller bra och bra, jag hade det äntligen helt okej. framförallt ett ställe att dra till när allt sprack, stallet. Eller det har jag ju haft i något år nu, och det är det som fått mej att tänka framåt. För jag vet inte många som haft sån otur som jag haft, men det är ju inte tillåtet att säga något sånt om sej själv, för tänk på dem som blir våldtagna och misshandlade, men ärligt talat har jag blivit misshandlad hela mitt liv, psykiskt. och tro mej, de såren tar fan längre tid att läka än fysiska. Men till skillnad på väldigt många, så söker jag inte uppmärksamhet, jag håller dåliga saker för mej själv och skäms. Visar bara det bra utåt liksom. Istället för att böla i skolan för att något har hänt, så ler jag. och alla köper det. det är allt som krävs för att slippa frågorna, även fast det ibland hade varit skönt med någon som verkligen brydde sej, som kunde se innanför skalet, you know? 

Lyckan kom och gick, men då allt verkligen brast igen var 7 september 2012. min bästavän gick bort. Liggandes i min famn somnade hon in och försvann till andra sidan, och tro mej, jag har gått igenom mycket, och vet vad må dåligt är för någonting. men detta tog nog fan priset. Jag kände ingen lycka, det kändes som att gnistan i mitt liv försvann, och sedan dess har inte allt blivit helt bra, honestly. och det har inte direkt blivit bättre sedan dess, jag försöker tänka och säger att det har blivit bättre, men det har inte det. Jag har tarzan, och han är allt jag har, han är ljuset i mitt liv. och min mamma som verkligen betyder allt. annars fuckar familjen, vännerna och resten av omvärlden sej och jag har lust att bara räcka fingret till hela högen. min fråga är, vart är alla vännerna när man verkligen behöver dem? ibland räcker det med ett litet  jag finns här, så att jag vet. en kram, ett sms, det är inte jobbigt att visa att man bryr sej, om man nu verkligen gör det. Ärligt talat, jag är trött på alla som låtsas, leker och försöker. just be real, be yourself.
Ber om ursäkt för det här inlägget, och möjligtvis kommer radera det snart. Är helt fel blogg jag postar det  på dessutom, trodde aldrig jag skulle skriva sånt här, men just nu skiter jag i. Jag har så mycket inom mej, och det är enklare att fylla en vit ruta, än att snacka med någon man knappt vet om den går att lita på. världen är fuckad, och jag har lärt mej hur den fungerar. texten är fuckad, men jag pallar inte bry mej. ingen behöver förstå, ingen behöver bry sej, men jag behövde skriva av mej. så. end of story, i'm out. peace mates. / tessy.
 

Jag känner mej förjävla trött idag rent ut sagt, och tråkig med för den delen. Skulle igentligen till stallet idag efter skolan, men skippade det då det regnat som fan hela dagen, stack istället hem till dadi och käkade, och kom hem lagom till Xfactor. Här har jag suttit fast nu ett tag, malcolm och frida är mina favoriter hittils, malcolm är dessutom så sjukt snygg! haha. Mår inte särskilt bra heller, dendär äckliga förkylningen har förvärrats och jag mår nu ännu sämre. ska försöka komma på något vettigt att skriva om nu, så vi höres. 
Bjuder på 3 instagrambilder från dagen sålänge, eftersom att jag mådde piss så fick jag ligga i omklädningsrummet och chilla istället för att ha idrott, helt ok. / tess.

Jag är cirka riktigt trött just nu, har varit igång i 180 nu alldeles för länge, minns inte ens sist jag hade en chilldag och inte gjorde ett piss. Men med skola, stallet och allt som hör till, så ja, det känns. Gick ex. upp 9 idag, tog stallet osv. gjorde lite saker  här inne och sedan började jag med svenska"läxan", efter det käkade jag, bytade om och stack iväg till stallet och gick ut med småtjejerna i skogen och red själv ut en runda med tarzan, dock så började det regna som fan när vi vart ute så både jag och tarzan var dyngsura haha! efter det så kikade jag lite när de andra tjejerna red, bytte hage till hästarna och myste i hagen med dem. Sedan blev jag inbjuden på lite fika hos gunilla och ja, där stannade jag i någon timme, haha! Dock så var ju småtjejerna på mig i stort sett hela tiden och det blev knappt någon vila, sen när jag kom hem så började jag på maten, duschade och gud ja. Orkar inte ens skriva upp allting. Men jo, det är en hel del. 

Imorgon ska jag dessutom jobba lite i stallet, ska dra dit 12 imorgon så får lite sovmorgon om man jämför med förra veckan, innan dess ska jag baka och fixa lite annat. Kommer förmodligen stanna där till 6-7 på  kvällen, så imorgon kommer jag också vara helt slut, men jag älskar verkligen mitt liv just nu. Jag har liksom knappt tid att må dåligt.. jag får lov att vara i stallet var dag, klarar av skolan finfint och har några få vänner som verkligen bryr sej om mej, andra stör jag mej på som fan, är så trött på det här med att man ger hur mycket som helst men knappt får någonting tillbaka? fast nej, det där snacket tar jag på min personliga blogg. Nu ska jag packa ihop datorn och förflytta mig till mitt rum, där ska jag koppla av med en stycke film och lite gottgott. Kommer förmodligen decka rätt tidigt för att orka med morgondagen, men jag mår bra nu pepps. ska försöka hålla uppdateringen bra nu också, är ju  i stallet varje dag så ska bara försöka komma ihåg att fota och blogga, hehe! Men efter att jag har fått min moped så ska jag köpa en systemkamera, så förmodligen har jag den i november månad. vill dock inte skriva någonting exakt, då det fortfarande bara är något jag funderar över. nu ska jag sluta babbla, höres. 

 

Igår hämtade min bror mig på skolan tjugo över 2, så jag slapp vänta på bussen i sådär cirkus 1 timme, så jag stack till stallet redan halv 4, och när jag kom dit så snackade jag lite med gunilla osv. och borstade tarzan ett tag, sedan körde vi dressyr i padocken. Red utan stigbyglar under hela passet igår, och till en början var tarzan så otroligt osammarbetsvillig, skulle streta emot och ja, göra allt jag inte bad honom att göra. Han sprang på i världens snabbaste trav och lyssnade inte på mig, när jag sedan la på spöt så körde han några sparka-bak-ut-hopp. men sedan så slutade han och gick som en klocka, körde långa tyglar på han igenom hela passet igår och han lyssnade bra som fan, fin trav, lyssnade bra och gick fint helt enkelt. I galoppen blev det därimot imellanåt lite tävling då en annan tjej red peggy samtidigt, men när jag sa till han så saktade han in och skötte sej. Avslutade med en runda ut, förutom galopp på fältet så blev det en avskrittningsrunda i stort sett. Sedan fick han lite mat i stallet och stod och käkade medan jag smörjde träns och sadel. 

Ida och Elin var även där igår så det skulle såklart hjälpa mig haha, så allt tog lite extra tid. Men hans utrustning blev mycket fin! och både jag och tarzan var rätt nöjda efter gårdagen. Idag däremot vet jag inte riktigt hur jag ska göra, hörde att någon som hette moa skulle komma och rida wawa, tror det är hon som hade wawa innan. Men är hon där samtidigt som mig så kanske jag får en ridkompis, haha! också ska jag ju ut i skogen med småflickorna! men nu ska jag dra, skriver mer när jag kommer hem! 

btw hittade dessa bilderna på gunillas hemsida, de är från i tisdags när vi hoppade. dock så är bilderna från början då både jag och tarzan var okoncentrerade, men sista bilden visar hur högt han är över "småhindrena" haha. Han tar det som 90 cm typ, haha! 

Så jäkla kul varje söndag, det är ju liksom mitt jobb att hjälpa till på söndagar, till en början var det "äh men jag kan nog hjälpa till", nu är det liksom "ah, men vi ses på söndag då!". Absolut världens roligaste jobb dessutom. Jag är ju i stallet varje dag, och det roligaste är ju att man träffar så många nya personer och lär sej så mycket. Som t.ex med handikappsridning, det är så otroligt kul och man lär sej verkligen. Ska sluta skriva massa skit nu och hoppa in i en dusch innan läggdags, är fortfarande fast i mina ridkläder.. börjar min skoldag halv 9 imorgon och slutar den kl 9 på kvällen, #toughlife. Så jo, vi hörs. godnatt!♥

gamla peggybilder. 

Jag är så jävla lycklig, det går inte att förklara, jag kan inte ens tänka klart nu. "efter regn kommer solsken", and goooosh so true. det enda ni behöver veta är att jag mår bra nu, life is good right now.
jag och mitt ♥
 

Något som verkligen är så sjukt snyggt, och som passar bra nu på hösten och även på våren, är västar! Har verkligen fallti pladask för den här ovanför, hittade den på hööks hemsida. Dock kostar den 899:-, vilket inte riktigt är min budget just nu, haha! 

Var hos tarzan idag efter skolan, först blev det massor med mys i stallet pga att det regnade ute, sen gav vi oss endån ut i det hemska vädret och körde ett enkelt dressyrpass, tarzan var otroligt duktig, och lyssnade fint även fast det regnade så pass mycket, så sjukt stolt över vår vår utveckling. Förhoppningsvis kan vi fota lite nya bilder snart också, till ny bloggdesign. Känns som att jag inte längre har så stor inspiration, måste ha lite förändring. Dessutom så hade det suttit fint med lite bilder nu när utvecklingen känns.. Iallafall, är mycket nöjd som sagt.Tänkte även sätta upp ett ridschema varje söndag för kommande vecka, så jag har lite att gå efter, såhär ser veckan ut hittils iallafall. 

Onsdag - min vilodag från stallet.
Torsdag - antingen hårt dressyrpass eller uterunda om padocken är upptagen av dam/barngruppen.
fredag - tarzans vilodag
lördag - hoppning och ev. nya bilder.
söndag - Uterunda.

Blir så enklare att ha ett schema att gå efter varje vecka! 

Är så fruktansvärt trött, slut i huvudet, slut i benen, slut i armarna, och väldigt sugen på att krypa ner under täcket och sova, har dock en sak kvar att göra innan jag säger bye bye world, måste verkligen duscha hehe! Stack till min älskling efter skolan, så otroligt mysigt och behövligt att komma ut en liten runda i skogen/ner till stehag, och verkligen prata ut, behövde verkligen dedär. dock var tarzan satans pigg, men bortsett från det var det underbart. Pratade sedan med gunilla i evigheter innan jag cyklade hem, käkade och well, ended up here. 

Är dock jävligt förbannad, varfan finns respekten vänner? När jag kommer ridandes på en "stor" väg, så är det minst 1 bil som kör som en idiot förbi mej, ca 2 cm bredvid mej. hur jäkla blåst får man vara? har man inte vett nog att förstå att "nej men där kommer en ridandes, då får jag sakta ner och köra över lite på andra sidan), nej, självklart inte. Inte en tanke på att hästen kan bli rädd? Åh fyfan, blir så förbannad. Hur kan det ens existera såna jubelidioter? Istället så drar dem på som fan förbi hästen, skrämmer den och sen kör ännu fortare där ifrån. Som t.ex idag så kom det en idiot och körde förbi mej och tarzan och den kom alldeles för snabbt, var 2 centimeter bredvid oss och bara drog på, tarzan blev skiträdd och höll på att hoppa rakt ut i ett dike. ush på såna människor!

 

Jag vill så gärna vara lycklig, skratta och ha roligt, jag vill så gärna putta alla känslor och tankar åt sdan, men det går inte. Igår förlorade jag en familjemedlem, min bästavän och världens finaste hund, hon dog i magomvridning och hon låg i mina armar och jag såg henne dö, men kunde inte göra ett skit. Det var det värsta jag någonsin varit med om, och bamira var bara 2½ år gammal, det kom liksom från ingenstans, i förrgår var hon ute och lekte och igår morse så dog hon. Jag har aldrig mått såhär dåligt, jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska göra för att må bra igen, precis så känns det, allt känns hopplöst och hela mitt liv är upp och ner. Tiden läker alla sår, men jag har en känsla av att det kommer ta jäkligt mycket tid för att få det här att läka, om det nu går ens. Kom iallafall nyss hem från stallet, var ute på en långrunda med tarzan och tror vi red igenom hela skogen, en liten stund tog det iallafall. Och faktiskt, när jag är med honom, så puttas allt annat bort, då är det bara han och jag som existerar, rensar huvudet lite, otroligt skönt att komma iväg, för nu när man kommer hem igen så kommer man tillbaka till allt de grå, allt det sorgsna, och det enda man känner är saknad och sorg, varför skapa liv om man endå ska dö? 

Okej, var ska jag börja?.. Det har varit full rulle hela veckan, och jag har knappt suttit stilla eller varit hemma, haha. Har haft skola, och varit i stallet direkt efter, varit hemma tidigast halv 8 varje dag och sedan haft massvis med läxa. Har dock gjort en del läxa i boxen hos tarzan, men my point is, jag har varit riktigt upptagen. I fredags red vi för julia, tarzan var jätteduktig, men nu framöver ska det bli mycket träning med markarbete och småhinder, sedan ta dem högre. Jag vill ju kunna hoppa 1.30 med honom, så jag ska verkligen fokusera på grunden, och hoppa hinder på ca 70-80 (och såklart lägre på markarbete), så att allt blir perfekt. Funderar fortfarande på ifall jag ska tävla honom nu i höst på klubbtävling, eller vänta. Det är ju liksom bara småhinder och meningen är att jag ska känna på hur det är. Tror jag startar i en klass med låga hinder, så att all fokusering hamnar på själva banan, och att göra bra ifrån sej, och testa på det, tänkte dock ta det i ett enskilt inlägg senare. 

Igår red jag peggy och hoppade + galopperade på fält. Otroligt kul att rida henne igen, och hoppa. När vi galopperade på fältet så sprang peggy så fort att hon nästan skenade, och hon var långt från wawa och till och med före tarzan, som julia red. älskade häst! Idag har jag varit i stallet hela dagen och hjälpt till med handikapp, damerna och ridit tarzan, red tillsammans med damgruppen och fortsatte lite extra i padocken sedan när dem var färdiga. red ut med dem på en liten mysrunda bara för att också. Sedan fikade vi, jag tog ut alla hästarna, sopade i stallet och ja, skötte sysslorna, sedan kom mamma och claes och vi stannade och pratade med gunilla och leif, kom hem vid halv 9 typ, käkade och duschade och hamnade här till slut. Har så mycket att skriva just nu, so stay tuned, or something. 

Asså herregud, jag är så slut, på riktigt. Jag har inte fått en riktig bra nattssömn på flera veckor känns det som, och är fortfarnade trött sen gotlandresan, och skolan, och har dessutom varit i gång i 190 nu dessa dagarna, varit i stallet varje dag och dessutom haft en hel del läxa, idag kom jag hem från mötet vid halv 9 och käkade, gjorde svenska och sedan hamnade jag här, ska göra SO och sedan duscha innan läggdags. Sedan har jag bara matte, no och spanska kvar den här veckan. Ska dessutom till stallet imorgon efter skolan, skulle igentligen vatt med en vän men eftersom att jag har läxa så blir det stallet+göra läxan i stallet istället isåfall. 

känner att allt jag skriver blir rörigt pga att jag är så sinnessjukt trött, men skolan måste skötas samtidigt som stallet också behövs det, dessutom hade jag sjukt kul på gotland, så det är värt att vara lite sliten. Dessutom klarar jag mej utan sömn, who need sleep? Men nu ska jag dra, orkar inte skriva mer, skriver mer imorgon, ville mest checka in här nu och skriva så ni vet hur läget är. 

I stallet så har det nu blivit överfullt med gamla och unga som rider, 3 yngre tjejer som jämt har med sej någon kompis, 2 lika gamla som oss och 2 äldre tjejer, och en lite äldre "kvinna". Sedan är det handikappslektion och damlektion, med andra ord, just det jag skrev i början, överfullt. Eftersom att jag har varit där i så många år så vet jag ju det mesta, därför vill man gärna ställa upp, hjälpa till osv. och det är ju hur kul som helst att kunna hjälpa till. Dock är det jobbigt när t.ex när någon av de yngre tjejerna vill ha hjälp men man bara känner att man orkar inte, man vill bara till sin häst, vara ensam och typ gråta ut. Tar igår som exempel, jag stack dit på morgonen i hopp om att det bara skulle vara jag och tarzan i stallet, men då var där redan 2 yngre tjejer och red, och snackade osv. och jag kände att mitt mood var på noll.

Det jobbiga är att man alltid vill vara glad, framåt och visa dem att det är kul att hjälpa osv. men när man är på dåligt humör suger det, eftersom att man lätt kan framstå som avvisande och bitchig, och stallet är ett sånt ställe där man inte kan vara bitchig, där alla är lika, och ingen är bättre än någon annan. Alla är duktiga på sina egna vis, alla kanske inte är bäst på att rida, men där finns dem som är bra på att ha ordning i stallet, mocka, smörja träns, sadla, borsta, fota osv. osv. där går man in i en bubbla liksom. Alla har sina egna åsikter, och jag personligen hatar när det bara är 1 person som bestämmer hela tiden, när det händer att det bara är jag som kommer med förslag så blir jag på så jäkla dåligt humör haha. Vet inte varför jag skrev hela denna texten, my point is, stallet är ett ställe där man ska bara vara sej själv, hjälpas åt och inte kolla ner på någon som kanske inte rider lika bra som en själv, alla är bra på olika saker. det är det som många missuppfattar, de tar stallet som en tävling, där de jämt och ständigt måste visa att de är bäst på allt, och bestämmer hela tiden och bara är allmänt dryga.