I stallet så har det nu blivit överfullt med gamla och unga som rider, 3 yngre tjejer som jämt har med sej någon kompis, 2 lika gamla som oss och 2 äldre tjejer, och en lite äldre "kvinna". Sedan är det handikappslektion och damlektion, med andra ord, just det jag skrev i början, överfullt. Eftersom att jag har varit där i så många år så vet jag ju det mesta, därför vill man gärna ställa upp, hjälpa till osv. och det är ju hur kul som helst att kunna hjälpa till. Dock är det jobbigt när t.ex när någon av de yngre tjejerna vill ha hjälp men man bara känner att man orkar inte, man vill bara till sin häst, vara ensam och typ gråta ut. Tar igår som exempel, jag stack dit på morgonen i hopp om att det bara skulle vara jag och tarzan i stallet, men då var där redan 2 yngre tjejer och red, och snackade osv. och jag kände att mitt mood var på noll.

Det jobbiga är att man alltid vill vara glad, framåt och visa dem att det är kul att hjälpa osv. men när man är på dåligt humör suger det, eftersom att man lätt kan framstå som avvisande och bitchig, och stallet är ett sånt ställe där man inte kan vara bitchig, där alla är lika, och ingen är bättre än någon annan. Alla är duktiga på sina egna vis, alla kanske inte är bäst på att rida, men där finns dem som är bra på att ha ordning i stallet, mocka, smörja träns, sadla, borsta, fota osv. osv. där går man in i en bubbla liksom. Alla har sina egna åsikter, och jag personligen hatar när det bara är 1 person som bestämmer hela tiden, när det händer att det bara är jag som kommer med förslag så blir jag på så jäkla dåligt humör haha. Vet inte varför jag skrev hela denna texten, my point is, stallet är ett ställe där man ska bara vara sej själv, hjälpas åt och inte kolla ner på någon som kanske inte rider lika bra som en själv, alla är bra på olika saker. det är det som många missuppfattar, de tar stallet som en tävling, där de jämt och ständigt måste visa att de är bäst på allt, och bestämmer hela tiden och bara är allmänt dryga.