Många av mina kompisar vet redan vad dom ska söka in till, finns dom som redan har sökt till olika gymnasium.. Jag blir bara ännu mer stressad, tänker på detta dagligen, kollar runt på nätet och i mina papper hemma. Men inte för det blir jag klokare. Jag är dock inte helt vilse, har ju funderinger men är så fruktansvärt osäker. Innan den 15 februari ska detta vara färdigt och då vill jag vara 100% säker på mina val, iallfall första valet och inte 30% eller 60%. Nej jag vill vara säker, det ska kännas bra, jag vill vara glad över mitt val inte välja något bara för att jag ska hinna innan tiden är slut och hela min framtid är över.
Förra terminen så var jag 100% säker på mitt framtida val, var glad och kämpade extra i skolan och har nu tvekat länge, till en början visste jag inte varför jag helt plötsligt ville ändra mig på något jag verligen ville.
Först nu vet jag svaret.
Många ser ner på alla djurlinjer. så som lantbruk och häst - iallafall de jag snackat med. Varje gång någon frågat om vad jag vill så får jag ofta konstiga blickar och de försöker atoumatiskt leda in mig på en annan inriktning. Då är det ju självklart att jag blir oehört osäker när alla försöker leda in en på annat. Till och med min släkt förstår inte, jag behöver ingen som förstår men dom ser ner på en direkt och ger andra förslag då känns det inte bra. Där emot så står mamma på min sida oavsett hur jag gör, hon ger tips och verkligen finns vid min sida och vill att jag ska vara säker, göra vad jag vill och strunta i alla andra.
Men det är så svårt, jag vill visa de andra att jag kan, kan göra något bra i mitt liv och känna mig stolt över vad jag  presterat till..  Nej fuck detta!