som man kanske förstått tidigare så har jag velat fram och tillbaka angående tarzan, och det stallet. om jag skulle vara kvar, eller lämna det, jag hade ingen aning. tarzan är ju en av de viktigaste i mitt liv, men eftersom jag under 2 månaders tid tänkt mej tanken att vara utan honom, så känns det inte exakt lika jobbigt nu när det är officiellt. jag klarade helt enkelt inte att vara kvar där, jag trivdes verkligen inte och tyckte jag blev  behandlad på fel sätt, dessutom var där lite för mycket folk och därmed drama, för min del. jag har gråtit så mycket, att jag är tom på tårar nu när det är på riktigt. men ja, jag har strykit mej från han och det kommer aldrig mer vara jag och han igen, vilket gör så fruktansvärt ont. MEN, jag har så otroligt många fina minnen, bilder och han har gett mej så mycket. jag är en helt annan person nu i min ridning, och det har jag han att tacka för. nu när det kapitlet är stängt i mitt liv, så kan jag förmodligen andas ut, och kolla framåt, och göra ett nytt kapitel i mitt liv.

jag och mamma har pratat något otroligt, och nu är det alltså aktuellt med foderhäst. när det här kommer hända, kan bara tiden bestämma. jag håller ögonen öppna och stalkar hastnet, bukefalos och blocket dagligen, skickar iväg tusen mejl till olika hästägare och väntar spänt på svaren, just nu så känns bara tanken för bra för att va sann.
men ja, det är det jag håller på med nu.
längtar ihjäl mej lite efter att få rida, då det var mer än 1 månad sen sist, också letar jag efter någon som kan bli min andra hälft, och följa med mej på de äventyr som kallas livet. /tess