Efter skolan trampade jag iväg till stallet, till en början var jag väldigt deppig och förstod inte varför jag gav mig ut i kylan.. Så fort jag klev in genom de tunga stalldörrarna, tog ett djupt andetag och kunde slappna av. Känslan är obeskrivligt! Allt annat bara försvann och det var bara jag med fantastiska djur och människor. Kollade först läget i stallet sedan sprang jag ut i hagen.
Stod och kelade i en evighet i hagen och bara mös och småpratade.

Red i ridhuset, tänkte mig inget avancerat utan bara små lunka fram i skritt och trava lite. Men Bennies var inte med på noterna.. Han tänkte inte trava så där satt jag som en idiot och försökte allt för att få honom att trava.. Han är hopplös när han är på det humöret, kvittar vad du gör.
När mjölksyran besökte benen och frustrationen tog överhand hoppade jag av och gick tillbaka till stallet.
Känns väldigt tråkigt att det skulle bli som det blev men att vara tillbaka var så härligt. Stod sedan och snackade med tjejerna om allt möjligt. Trampade hem vid 6-tiden med fullmåne, stjärnklar hinmel och gnistrande snö, väldigt tjusigt! Frös för mycket för att ta upp mobilen och fota men vackert var det.