För mig är det bästa med ridsporten samspelet mellan häst och ryttare. I både hoppning och dressyr krävs kemi mellan oss båda två för att vi ska bli ett för att prestera perfekt tillsammans. Arbeta och få ett djur på 500 kilo lyssna på mig, bara mig. Att  skapa det där starka vänskapsbandet, jag skulle aldrig kunna leva utan att ha hästar i mitt liv. Det gör dagarna till de bästa och veta att dom finns vid min sida.

Alla timmar vi lägger ned i stallet, allt hårt slit så att hästen ska ha det så bra som möjligt, det är helt klart värt det. I dåligt väder som bra. Att känna att man gör något bra för någon annan och visst får vi något underbart tillbaka?!

Om en dag varit vädligt stressig och hjärnan gått på helvarv försvinner allt så fort jag kommer in genom stalldörrarna. Jag blir atoumatiskt lugn och kan slappna av och fokusera mig på hästen istället. Att stå i stallgången och rykta sin älskling är väldigt rogivande, bara stå där och borsta samtidigt som man småpratar. Till och med att mocka ger något, jag är väl inte den ända som står och tänker för fullt på vad vi ska göra idag under ridpasset eller planerar vad jag ska göra efter mockningen? 

Det knyter också väldigt mycket kontakter mellan oss människor. Vi träffar dagligen personer med samma intresse, som vi kan bolla ideér med och fråga om råd. Mer underbart kan det ju inte bli? Vi kan inte allt men vi kan alltid lära varandra. Så jag förstår inte varför folk ska förstöra detta med massa smutskastningar och hoppa på andra för dom kanske använder något redskap annorlunda, har mindre saker eller just inte köper det märket du gillar mest. Vi alla tycker om olika, det gör oss olika vilket gör oss till fina människor.

Jag får väldigt mycket utav hästarna, inte bara en hobby som jag älskar utan det gör något med mig som människa. Jag växer inom mig själv och mår bra.