Idag packade Hanna ihop sina saker och lämnade stallet, vilket vart lite synd då vi har skaffat oss många härliga minnen där under drygt 7 månader tillsammans, men tyvärr tog det stopp nu. Förhoppningsvis följer hon endån med på lucia i december, men bortsett från det så verkar det som att det är över. Förstår ju att det blir en hel del pengar, för det blir det ju. samtidigt så är det ju endån billigt om man jämför med så mycket annat, t.ex ha en alldeles egen häst, rida på ridskola etc. för vi har ju faktiskt nästan våra egna hästar där, men det är inte alltid det håller endån. Det är en bit dit, och att ständigt behöva leva på tåg är ju lite svårt, sommaren går väll an men vintern blir jobbigare. Det är ju även synd att hon ska behöva sluta då hon och wawa kommit en bra bit på dessa 5 månaderna som de haft tillsammans, lite mer tid, lite mer jobb, och det hade kunnat bli perfekt. 

Men nu ska jag inte vara sån, jag hoppas att hon hittar något annat ställe att rida på, som passar henne bättre.Är ju tyvärr även så att alla ställen, passar inte alla människor lika bra. Jag kommer dock stanna kvar även fast hon försvinner, kommer dock sakna min stallkompis, men samtidigt kommer jag ju fortsätta träffa henne i skola och på fritiden, bara inte i stallet längre.(även om hon är välkommen att hänga på mej när som.) 

Under dessa 7 månaderna har vi bytat hästar, det började med att hon red coco och jag gauda, sedan bytade hon till tindra och vi vart fjordhästsparet. Sedan bytade jag till peggy, och efter ett tag hanna till wawa, och till slut bytade jag till tarzan. tog ett tag innan man hittade det perfekta för en, men med alla hästarna har vi haft så sjukt kul! Och vi har verkligen utvecklats, tillsammans. Nu kommer vi dock vara tvugna att dela på oss och fortsätta på egen hand, men jag hoppas det kommer gå lika bra. Jag kommer stanna kvar med tarzan, och ta extra bra hand om wawa, och hanna får hälsa på när hon känner för det, och förhoppningsvis hitta en annan häst. Förhoppningsvis kommer det bli någon mer tur tillsammans i framtiden, möjligtvis med hjälp av hästtransport, men istället för att deppa gäller det att se framåt. det här kommer bli finfint!

Dock så kan jag inte förstå hur hon känner det, tanken på att jag ska behöva lämna ifrån mej tarzan är omöjlig, så jag kan absolut inte sätta mig in i situationen, men det bästa är ju att hon kommer vara kvar. Wawa kommer vara i hagen imorgon, övermorgon, dagen efter det, och dagen efter det. Hon kommer inte gå någonstans. Hon kommer fortfarande vara vid liv och kunna besökas, även om det kanske gör ont. 

men vecka 45 har jag och hanna prao tillsammans, och då blir det till att rida tillsammans igen, haha! och hanna, om du läser detta, i'm right here for you. Bara ett knapptryck/sms iväg, och i'll do my best to help u through this. du är en av mina närmsta vänner, och jag kommer ALLTID vara här för dej. through it all.