the worlds greatest place.
jag kom att tänka på det nyss, och ett ställe som jag älskar mer än någon annat är stallet. det har liksom blivit mitt stall, mitt gömställe. jag älskar att vara där, och jag hade aldrig velat ha det på något annat sätt. det är som mitt andrahem, och dem är som min andrafamilj. jag mår bra när jag kommer dit, allt annat släpper liksom och jag blir lycklig. jag har tarzan, som är mitt allt, och lite till. och jag har chansen att få rida så många olika hästar, jag menar, jag får ju rida alla hästar jag kan, om jag vill. Så förutom tarzan så har jag t.ex. peggy som jag rider ibland, och nu har jag även i uppdrag att rida till gauda lite, då han behövs rida av en vuxen/bestämd ryttare. och det är liksom det jag menar, förutom att ha mitt ♥ där, så får jag rida fjordhästar,fullblod, ponnys osv. osv. där är allt möjligt och jag får ta vilken jag vill. jag får lov att tävla tarzan, träna han och lite allt sånt. och om jag någonsin vill ha en kompis med så finns där hästar till dem, där är liksom alltid hästar. och det finns det absolut inte på alla ställen.
dessutom så litar dem på mej och låter mej hjälpa till, jag mockar, fixar i stallet, ger mat, och gör liksom så mycket där, och jag får lov att hämta hem hästar och nu även ha ansvar för en lektionsgrupp. det har liksom blivit mitt ställe där, och det är precis så jag vill ha det. där må vara många barn och rörigt ibland, men jag älskar ungarna och jag älskar att det är så litet, och mysigt. och ibland är det så satans tyst. sen finns det saker jag inte gillar också, just because it's like home. jag får lov att vara där varje dag, och jag har varit där i 3 år, varav cirkus 2 år helt. Under ett halvårs tid har jag varit där varje dag, och jag mår som bäst när jag kommer dit. honestly.
och ja, där må vara mycket drama där just nu... massor av blandade känslor och dryga fjortisar, men jag har varit där sedan 2009, dem har varit där i någon månad, jag tänker inte sluta pga dem, utan istället, höja ribban. jag ska nå mina mål, och sedan får dem säga vad dem vill. där är t.ex 1 annan tjej som har tarre privat(alltså inga lektioner), men det är jag som har han på lucia och på allt annat, han är min pojke.
dessutom så litar dem på mej och låter mej hjälpa till, jag mockar, fixar i stallet, ger mat, och gör liksom så mycket där, och jag får lov att hämta hem hästar och nu även ha ansvar för en lektionsgrupp. det har liksom blivit mitt ställe där, och det är precis så jag vill ha det. där må vara många barn och rörigt ibland, men jag älskar ungarna och jag älskar att det är så litet, och mysigt. och ibland är det så satans tyst. sen finns det saker jag inte gillar också, just because it's like home. jag får lov att vara där varje dag, och jag har varit där i 3 år, varav cirkus 2 år helt. Under ett halvårs tid har jag varit där varje dag, och jag mår som bäst när jag kommer dit. honestly.
och ja, där må vara mycket drama där just nu... massor av blandade känslor och dryga fjortisar, men jag har varit där sedan 2009, dem har varit där i någon månad, jag tänker inte sluta pga dem, utan istället, höja ribban. jag ska nå mina mål, och sedan får dem säga vad dem vill. där är t.ex 1 annan tjej som har tarre privat(alltså inga lektioner), men det är jag som har han på lucia och på allt annat, han är min pojke.
Kommentarer
Postat av: Linnea Alm
Älskar beskrivningen om Therese: "Har en medryttarhäst cirkus 2 km hemifrån som heter Tarzan, och tillsammans med han ska jag erövra världen." - haha, så härligt!
Trackback
