Hannas förra inlägg fick mig att få lite inspiration, för vi red nämligen på samma ställe som vi gör nu, hela sommaren 2009. Hanna på Roxy, Mollie(som var min bästavän på den tiden) på coco och jag på florri.

Florri är en fjordhäst född -88 och är ca. 1.35 i manken, alltså är hon riktigt gammal och liten, och otroligt snäll, underbar, rolig och samtidigt jobbig att rida. Hon var den hästen jag nog lärde mig mest på, även fast hon inte var utbildad, och fast hon var/är stel. Hon var  väldigt snäll att rida i padocken, men blev väldigt pigg och stark när man kom ut och skulle helst rida först, om inte, så drog hon. Hon älskade också att hoppa, tillsammans hoppade vi nog 60-70 tillsammans och hon hoppade allt, tror hon vägrade 1 gång med mig och det var på en "mur". Jag trillade bara av henne 2 ggr, 1 gång var när min "kompis" drog av mig, eftersom vi red 2 på florri och hon inte kunde hoppa av, och 1 gång när jag red barbacka och när vi stod stilla skulle jag snurra så jag satt baklänges, och sedan fram igen osv. och då trillade jag av, alltså har jag igentligen aldrig trillat av henne. 

Florri var den hästen som fick mig att känna mig säker, jag hade aldrig ridit ut "ensam", bara med ridskolan. Och ja, hon lärde mig så himla mycket. Vi red bak&fram i padocken barbacka flera gånger, i både skritt och trav(minns inte om vi galopperade) och galopperade över fälten tusentals gånger tillsammans. i vintras tog jag henne och skrittade ut en runda barbacka på, och tog lite galopp i skogen och det var underbart. Jag saknar henne väldigt mycket, hon var ju endån "min" första häst. Dock så är hon ju väldigt liten och lite för gammal nu, så nu så körs hon bara, eller så rider småbarnen henne.(fast hon har semester nu, sommarbete) Men vi har så många minnen tillsammans. Och när hon kommer hem från sommarbetet så ser jag ju henne varje dag, 24 år gammal och pigg och kry, det sista hoppas jag hon kommer vara några år till.