Jag och Peggy har ju kommit varandra nämre, och jag litar på henne till etthundra procent, och hon börjar lita på mig med nu, det syns i vår ridning. Hittade dessa bilderna tagna i början av maj, det var då jag jobbade med att få henne att gå på tygel, och jo, jag fick verkligen jobba. Idag, lite mer än 1 ½ månad senare, så går Peggy ner med huvudet själv, hon försöker gå på tygel men har inga muskler i halsen och orkar inte hålla kvar huvudet.

 

Men det jag vill komma med det här inlägget är att man börjar faktiskt se förändring, förbättring. Och även om jag och Peggy hade en liten period då vi inte kom någonstans, så är vi nu på rätt väg igen, jag har energin att jobba med henne och även fast hon bråkar med mej så är det precis som hon gör allt för att få mig nöjd. Hon är min bästavän, jag känner verkligen i hela kroppen att vi har fått det band jag ville ha, när andra berättar för mig hur Peggy är när man rider, blir jag chockad. För hon är alltid så duktig med mej, kanske ett bevis på att vi har ett bättre band? att hon litar på mej? En sak är säker, jag ska fortsätta jobba med min älskling, den här förändringen har skett på 1½ månad, ge mig ytterliggare någon månad också ska ni få se att hon ska kunna galoppera i padocken i kort galopp, hoppa 1.20, gå ner på tygel och böja sig hur fint som helst. Allt tar sin tid, och jag ska verkligen ge det här tid. När jag började rida Peggy hade hon stått i ett halvår, eller till och med mer. JAG har fått jobbat upp hennes kondtiton, som fortfarande inte är helt bra. Men allt tar sin tid som sagt, och en sak är säker, jag har fått en bästavän som litar på mig, och som jag kan lita på tillbaka. 
I början av maj;

I slutet av juni(ursäkta min sits, hon var trött och jag var bestämt att hon skulle ut på spåret, så överdriver med skänkeln och hela kroppen.):

+