2012
Under vintern red jag då på det andra stället och första hästen jag red då var Coco. Den lilla pigga hästen som var väldigt speciell att rida ut på, osäker och kunde galoppera i full panik för ingenting. Då var jag fortfarande väldigt osäker i min ridning och överhuvudtaget så han var inte den roligaste ute då jag blev rädd snabbt.
Bild från sommaren då jag hoppade upp på honom lite då och då.
Efter ett tag bytade jag häst, till fjordingen Tindra. En mycket bestämd dam men annars otroligt snäll. Hon var hur härlig som helst att rida ut på men i paddocken var hon ingen rolig häst. Inte mycket utbildad så man hade inte så mycket att göra. Men som sagt en underbar skogsmulle.
Sen tröttnade jag på henne och bytade till den andra fjordingen, Gouda. Världens sötaste och charmigaste häst. Slickade en på händerna och ville alltid ha ens uppmärksamhet. Han var också en skön skogsmulle som ena dagen hade krut i sig medans nästa dag var han seg som kola. Hoppade honom enstaka gånger, han var mer utbildad än den andra fjordingen och med rätt ryttare kan han komma långt. Jag kände mig inte stor uppe på hans rygg , han var väldigt mycket häst att rida, tung, bred och stor och jag hade inte mycket att sätta imot med när det väl gällde. Han gav oss många skratt varje dag. På han blev det många barbacka rundor i skogen.
Sen kommer då min mest saknade tjej, som verkligen har fastnat i hjärtat, Shewawa.
Henne utvecklades jag enormt mycket med, under det halv året jag red henne gick vi igenom massor. Jag blev tryggare i mig själv vilket gjorde att jag kunde andas ut och ta in kunskap. Med henne red vi ut på långa mysiga rundor, hoppade och red dressyr. Vi hoppade upp till 90 cm och vi fick jobba oss upp dit men kul var det. Jag vågade rida ut själv på henne vilket jag tidigare aldrig vågat. Nej listan kan göras lång, varje gång jag träffar henne river det inombords, hon och jag kom verkligen varandra nära. I arkivet finns miljoner med bilder på oss och saknaden blir större ju fler jag ser men här kommer några.
*
Och nu rider jag på Bennies. Honom lär jag fortfarande känna och vi utvecklas. Nu senaste tiden har vi kommit långt, vi hoppar och han lyssnar på galoppfattningen utan problem. Han börjar få bättre kondis så allt går bättre nu. Han är världens mysigaste att hålla på med, vill hela tiden vara vid ens sida, springer till en i hagen, pussas lite ibland nä han är en hel go häst. Fast han är en hingst så märks det inte, han är inte hingstig alls. Det ända han gör är att nafsa ibland och luktar ofta på marken. Det ska bli kul att senare kolla tillbaka på oss, jag hoppas vi kommer göra stora framsteg till sommaren.
Tyvärr har jag inte många bilder alls på oss.
Detta är mitt år, jag har blivit en bättre person, tryggare i mig själv och min ridning. Självklart har jag såå mycket mer att lära mig men det kommer. Jag vill bli bättre, gärna komma ut och tävla men det vet jag att det kommer ta några år tills dess. Hoppas 2013 blir ett bra år!
Kommentarer
Trackback
