Asså herregud. Jag är så lycklig just nu att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, idag slutade jag tjugo i tre, direkt efteråt stack jag och johanna och handlade fika på willys, sedan tog jag tåget till stallet. Hämtade tarzan i hagen och red tillbaka, vart rätt kul när jag skulle hoppa upp med en tung väska på honom i endast grimma och grimskaft, när vi var ensamma. Men det gick! tanken var från början att rida tarzan i padocken och rida ut på tindra, men det var riktigt varmt så jag bestämde mej för att skippa att rida tindra och istället rida ut själv på tarzan. Tog en runda på ca 35 minuter och han var så fin och duktig, jobbade lite på att förflytta honom, tempoväxlingar osv. ute i skogen och han lyssnade minst lika bra som i padocken, om inte bättre. I galoppen så fick jag honom i kort galopp, trots hemväg, trots att vi var ensamma. Det märks så himla mycket att jag ridit honom nästan varje dag i 2 månader, vi är verkligen på rätt väg. 

Dock när vi var ute i skogen så vart där en hage med kor, och kalvarna sprang runt och lekte osv. och vi var inne på en liten stig mitt inne i skogen, och om ni inte visste om det redan så är tarzan livrädd för kor, han får panik och man känner hur hans hjärta dunkar och hur hela han börjar skaka. Blev lite nervös till en början när jag såg korna, men tänkte att "det här går liksom", han hoppade i sidled och bakåt, sedan ställde han sej och stirrade på dem och jag tog två djupa andetag, lät honom kolla och sedan drev jag på honom framåt, han fick ju en jäkla fart, men, vi klarade det. Jag klarade rida honom förbi kor, och han var så in-i-helvetes duktig när vi var ute, i boxen, i hagen, allt. Vi är på rätt väg, och han börjar verkligen lita på mej och jag litar ju på honom. Helt sjukt hur man kan lita på någon så mycket, han är min bästavän och mitt allt, han är mitt liv. Bara dessa dagarna nu har jag tömt ut allt skit och snackat tills jag kännt mej tom, verkligen så himla skönt att sitta i boxen och prata ut medan han äter. Obeskrivlig kärlek!